Kiss me now that I'm older
Fyra dagar av konstig sömnrytm har gjort mig till en ganska konstig människa. Är jag glad är jag väldigt glad, är jag bitter blir jag nog relativt olidlig. Och jag skiftar rätt ofta. Jag planerar att skärpa mig snart.
Jag såg min första pojkvän på tåget hem idag. Han var sig ganska lik. Blont rufsigt hår och bruna ögon, precis som när vi var mindre. Jag var tio och nog så kär som det gick att bli när man var så liten. Jag kommer ihåg hur vi alltid spelade fotboll när vi sågs, och pratade om vad vi ville göra när vi blev stora. Såhär i efterhand var det väldigt sött.
Nu ska jag skicka iväg lite artiklar till Tim, skriva ut min nu färdiga novell försöka hinna se GG och sedan åka tillbaka till Malmö för först ett kramp-pass och sedan 90 minuter dans.
Idag är det förresten tre veckor till hultsfred.
Kommentarer
Trackback