Picknick
Jag är så satans in åt helvete lycklig att det pirrar i hela kroppen. Ikväll ska vi picknicka, dricka vin och vara mysiga. Satan vad fint livet är ibland.
Det finaste av allt är att han inte når mig. Jag mår bra igen.
Glass
Åt precis glass till frukost. Sen kom jag på att jag ska till stranden, med lilla Hannah. Då ångrade jag mig lite. Men det får vara så.
Idag känns som en bra dag. Min sista lediga. Usch. Men ändå bra. Det pirrar lite i magen.
Bas
Hej världen! Idag är jag på väldans bra humör. Med tanke på att jag bara sov fyra timmar inatt tack vare för sent kaffe borde jag ligga nere i djup sömnkoma, men så är icke fallet. Jag har till och med hunnit med massor idag.
Jag kravlade mig upp i gryningen, alternativt klockan åtta, satte mig på tåget och mötte uppe Hannah för en fullfjädrad stranddag. Vi orkade cirkus två och en halv timme i sol, bland otaliga barnfamiljer innan vi gav upp. Vi konstaterade att stranden helt enkelt inte var vår grej.
Istället gick vi in till stan, åt flottig thaimat och gick loss bland basplagg på Åhlens "halva priset på reapriset"-rea. Jag fick med mig en fin lite påse hem och en satans kick att städa ut garderoben. Börja på nytt, med en appsnygg höst i en snygg lager-på-lager-bas med stora halsdukar, tonvis av sjalar, fina skor och en ny hårfärg.
Min påse innehåller:
- En roströd tunika
- En vit t-shirt klänning som jag ska pilla och sy lite på
- En svart t-shirt klänning som ska utsättas för samma behandling
- En kort svart t-shirt som den grå jag har från AA-sedan innan
- En grå t-shirt klänning med knappar och ett fint repskärp
Alles för: 355 pix. Blir man inte glad av sånt?
Så nu ska jag kränga mitt kaffe, och sedan börja gräva i garderoben, städa lite i huset innan jag åker till Malmö för ett danspass och sedan J. Det här med ledighet gör en allt bra lycklig.
Pratade dessuomt med Sara från jobbet och fixade så att jag är ledig att se Veronica Maggio i slutet på aug. Det ska också bli väldans mysigt. Allting är väldans mysigt just nu. Förutom getingar och barnfamiljer förstås.
VildaTilda
Ikväll fick jag finbesök. Av en kyss-smittad Matilda. Åh, vad hon är söt och mysig den damen. Hon hade med sig en hel påse av de famösa "mammas bullar" som så många gånger räddat oss från svält denna vår och sommar. I längenheten, på festivaler och mysiga kvällsstunder har dessa bullar varit våra trogna följeslagare. Det var ett kärt återseende.
Jag och Vilda Tilda har spenderat otaliga timmar med att snicksnacka om ditten och datten. Om hemska herrar, icke-hemska och lovande herrar, skol-saknad, festivalminnen och allting annat vettigt det finns att ödsla lite ord på. Det var väldans mysigt. Vi grillade till och med.
Någon tio-poängare på det där med grill är jag väl inte, inte som Mette. Men mat blev det i alla fall och god var den. Sedan hann vi med en mysig liten fikastund också innan hon for hem.
Och nu sitter jag här, och väntar in nästa besök. Från Beddinge denna gång. Jag blir lite mjuk i magen av tanken. Vad jag gillar de där man kallar för vänner. Och jag antar att det är det som är hela poängen med dem. Men ändå. Attans vilken tur man kan ha.
Iste
Det finns många fina saker med att vara hemma själv. Här är några stycken:
1. Jag kan lyssna på vilken musik som helst, hur högt som helst. Utan att någon klagar.
2. Jag kan stöka runt, utan att plocka upp efter mig.
3. Jag kan leva på glass en dag, om jag så behagar. För det finns ingen här som kan tvinga på mig riktig mat.
4. Jag kan drick mjölk rätt ur paketet, eller iste ur tillbringaren utan att någon klagar på att jag inte använder glas (dessutom slipper jag disken)
5. Jag får sova hur länge som helst, utan att någon stör.
6. När jag har sällskap, finns det ingen som klagar på att vi borde vara tysta, när andra vill sova.
Och massa andra trevliga saker. Så egentligen borde jag inte klaga så mycket på att huset står tomt..
Trassel
Jag har suttit i solen i snart tre timmar nu. Sakta men säkert börja min hud få tillbaka sin normala sommarfärg, den som alla jobbtimmar till slut skrapat bort. Det känns ganska bra.
Solen har gjort mig härligt seg och fastän jag inte åt någon normal frukost är det inte förrän nu det börjar klia i min mage efter mat. Men jag orkar inte cykla och handla. Fastän det bara skulle tagit några minuter. Jag vill bara stanna här, i solen och känna hur den bränner mot min rygg.
Jag vill sitta här och trassla ut alla tovor i mitt huvud utan att någon annan stör. Jag vill komma fram till en lösning eller ett svar så jag sedan bara kan sluta tänka på det. Det vill jag göra.
Tegelvägg
Vaknade för en stund sedan. Låg kvar i sängen hur länge som helst och bara vaknade och sög in känslan av att inte vara tvungen att hetsa iväg någonstans. Sedan åt jag en frukost bestående av nachochips och keso, kryddat med lite svart kaffe. Det enda måstet jag har att göra idag är förmodligen att handla.
Och nu sitter jag här, lutad mot en solvarm tegelvägg på min balkong och smider planer för idag. Hannah och Matilda kommer hit för matlagning och sällskap. Innan dess planerar jag att hinna städa lite och kanske åka in och träna en runda.
Annars ingenting. Ingenting, ingenting, ingenting. ÅH, vad det är skönt. Tussles in Brussels står dessutom på och hela huset fylls sakta men säkert av ljudet av en Hives-spelning. Ganska fint faktiskt.
Spring
Idag sprang jag från Saltan till stationen på tio ynka minuter. Det är den träning jag får nuförtiden. Bära brickor och rusa till stationen. Här snackar vi all round. Men vad gör man inte för sin egen säng.
Nu är jag i alla fall ledig. I tre underbara dagar. Det känns lite knäppt, och samtidigt alldeles underbart. Som julafton när man var liten ungefär.
Jag planerar att spendera så lite tid som möjligt med att vara ensam i detta huset. Det känns som att jag varit det tillräckligt. Och nu när insidan av mitt huvud känns som kaos och total nevros efter igår, vill jag inget hellre en av 100%-igt vistas bland de människorna som får mig att le och tänka på bra saker.
Jag ska sova länge, dansa något pass, ligga på stranden, dricka kaffe med J, laga mat och prata bort allting dåligt med de bästa på dessa bergarter. Göra sånt som gör mig hel igen. Det känns bra.
Jag har förresten världens störta spindel som bor i ett hörn på min balkong. Den är lite obehaglig, men varje gång jag ser det där spindelnätet i dagsljus vill jag inte förstöra det. Tänk om någon bara att rivit mitt hus en dag när jag kom hem.
Joel
Joel Alme, och A young summers youth löser nästan alla problem. Tillsammans med franska böcker och sojamjölk
Räddning
Jag somnade till slut igår. Nog av ren utmattning. Precis när jag slöt mina ögon och bestämde mig för att radera omvärlden vibrerade min mobil. J. Det var så fin timing och fastän det bara var några rader text fick de mig att känna mig mindre ensam. Så istället för att tänka på hur ont det gjorde, snurrade jag runt bland mina täcken och snusade in doften av en annan människa. En bättre än den som gjort mig ledsen.
När jag vaknade imorse bestämde jag mig för att inte offra mer känslor på det. Så jag gick upp, tvingade i mig lite mat och lade mig i solen. Jag har lyssnat på fin musik hela dagen, och försökt förstå lite av den franska boken jag fick. Det gör fortfarande ont, och mitt huvud bultar av en satans vätskebrist. Men kanske var det bra på något vis. Nu är det verkligen över. Jag är fri.
Och jag vet att det kommer sluta göra ont efter ett tag. Och jag vet att jag har någon bättre runt hörnet, någon som känns som en person som inte kommer göra mig illa på det här sättet.
Och jag har mina vänner. Igår, när allt bara var fel, satt Hannah i andra änden av telefonen och bara var där, fastän jag grät för mycket för att säga något förståeligt. Men hon var där. Och det kommer sluta göra ont. Och solen skiner. Och jag har sommarlov. Och snart är jag ledig i flera dagar. Och det kommer bli bra. Och nu vibrerade mobilen till igen. J. Räddning.
Ont
Det gör så ont att jag inte kan andas. Jag kan inte äta. Jag känner inte för att resa mig och krypa ner i min säng. Jag känner inte för att göra något. Det var inte såhär det skulle bli. Det var inte såhär det skulle kännas. Jag skulle slå mig fri, Ta tillbaka den delen av mig själv jag gav bort. Men nu gör det bara så jävla ont.
Jag ska aldrig se in i de där gröna ögonen igen. Jag ska aldrig bli väckt av att han kramar mig för hårt i sömnen. Jag ska aldrig skratta åt hur hans hår ser ut när han vaknar. Jag ska aldrig låta fjärilarna dansa i min mage när han rör vid mig. Jag ska aldrig göra någonting vi gjorde. Aldrig.
Jag önskar att jag kunde somna nu, vakna och inse att allt bara vara en dålig dröm. Hela dagen. Det gör så ont. Överallt. inuti och utanpå. Jag förlorade hela vårt spel. Jag ger upp nu. Fastän jag borde gjort det för länge sedan.
Attans
Jag är trött på det här satans huset. Det är skönt att vara ensam ibland, men inte ikväll. Inte efter en skitdag. Det känns inte alls bra. Jag orkar inte ens vara bitter längre, det var min grej innan.
Rosor
Vet ni vad jag gör? Jag sitter på min terasstrapp, lyssnar på Coldplay och dricker rosévin med passionsfruktsläsk. Det är väldans gott och fy satan vad jag är värd det. Idag var ännu en lång jobbdag, och allt var inte så lyckat. Jag är trött och öm i hela kroppen. Tur som attan var det att Sara kom runt fem och piggade upp mig genom att le varenda gång vi sprang förbi varandra. Åh vad leenden är bra att ha.
Ikväll har jag till och med lagat mat. För att jag kände att jag behövde det. Behövde vara lite ordentlig, även om jag är ensam. I och för sig kanske Hannah kommer förbi en liten sväng. Det hade varit något det.
I övrigt är jag nog dock ganska glad. Jag tror att det har lite med att göra att jag inte riktigt förväntade mig att ett leende på KB, en efterfest och en soluppgång skulle resultera i espresso och barngeni. Men det gjorde det. Fast just nu vet jag inte mycket mer än så.
Rosévin tycker jag förresten låter väldigt fint. Som att dricka rosor ungefär. Nästan.
Lördagkväll
Idag var det inte alls kul att jobba. Fastän jag och Nils gick och småtjivade med varandra hela dagen hjälpte det inte. Kanske var det utsikten mot en proppfull strand som sänkte mig. Kanske var det en strålande sol tillsammans med en klarblå himmel. Eller så har jag helt enkelt jobbat lite för mycket på sistonde.
Men de var snälla mot mig och jag fick smita iväg lite tidigare. Och innan dess kom en leende Elenore och gjorde tillvaron lite lättare. Den där damen är allt en pärla.
När jag gick mot stationen var det forfarande ljummet i luften och kvällsolen värmde mina bara ben. Det var mysigt, men samtidigt kröp en känsla av en bortslarvad sommar över mig. Jag saknar fyran, och min kära Maria. Alla planer vi gör flyter iväg och det har varit alldeles för lite kollektivhäng i parker och dansande fram tills soluppgången.
När jag väl kom hem var jag duktig nog att ägna en kvart åt min kära mammas blommor. De mår inte alltför bra, men nu har de åtminstonde fått vatten. Därefter genomförde jag en helrenovering av mina arma, ömmande fötter och nu sitter jag här och väntar in min motståndare i barngeni.
Avslutningsvis ska ni få tre fina saker att tänka på, som åtminstonde gör mig glad.
Fint 1.
Den här veckan har det varit en Holländsk dam som varit på Saltan var dag och druckit cappucio. Så fort jag fått tid har jag suttit och pratat lite med henne. Om allting, och ingenting. Jag berättade om mina planer att fly till Paris när jag är klar med gymnasiet.
Igår var hennes sista dag innan hon åkte tillbaka till Amsterdam. Då tittade hon förbi med en present till mig. En svensk bok, fast på franska. Som jag kunde ta med mig när jag flyttade, så jag fick en bit av Sverige med mig. Är inte det fint?
Sen sa hon att om hon haft en dotter, skulle hon önskat att hon hade lika stora planer som mig. Det gjorde min dag.
Fint 2.
Människor som ler för sig själv. Jag blir så mjuk i magen när jag ser det. Av ett sms, en bok, eller helt enkelt ingenting. Det får mig att känna att man faktiskt klarar sig rätt bra på egen hand också.
Fint 3.
Sojamjölk. För det är så gott. Kaffet blir godare. Flingorna också. Testa själv.
Nu kom min motståndare. Vilken timing.
Frukost
Släpade mig upp vid åtta imorse, gick det första morgonpromenaden på evigheter. Sedan var jag god nog att städa upp lite i köket och i mitt rum, nog de enda platser jag spenderar någon tid på nu när huset är tomt. Det kändes nödvändigt, om det nu skulle bli så att jag får sällskap ikväll.
För tillfället sitter jag i solen på balkongen och äter frukost. Det bränner på benen och jävlar i min låda vad jag skulle vilja slå rot i trädgården idag och läsa den franska boken jag fick av den söta tanten igår. Hinner inte utveckla det där just nu. För istället för rotslagning ska jag in och jobba. Dock med lilla Nisse, så det lär väl bli överkomligt.
Kanske
Jag vet inte riktigt. Men det pirrar. Och det är varken för lätt eller för svårt.
Pirr
Jag missade mitt tåg. Men det gör inte så mycket. Solen värmer och mitt på dagen-vin är också okej. Och alla dagsplaner är så fina att jag blir mjuk i magen, och mysigt pirrig.
Fika med Mette, espressoleverans och slutligen mat och en dos av världens bästa Hannah. Det känns som att vara ledig lite oftare inte skulle vara så illa..
Ledig
Det är kul att jobba faktiskt. Men att bara vara ledig är ganska underskattat det med. Just nu sitter jag och dricker kaffe på balkongen och funderar över vad jag ska göra av dagen. Det här har jag kommit fram till:
Jag ska kila ner och sy upp den där fina kjolen jag köpte med Hannah i torsdags. Sen ska jag svida om, ringa Mette, och fika upp lite av drickspengarna i stan. Kanske köpa något fint av det som blir över och glädja mitt materialistiska jag. Eller klippa mig. Eller något annat.
Sen ska jag nog göra slag i espressoleveransen och träffa den där Johan. Det är fint att vara ledig.
PUK
Fick precis ett fint bevis på att hela jag är ganska slutkörd, i kropp och knopp. Eftersom min väckarklocka i mobilen inte ringde som den skulle imorse och hela dagen blev kaos pga av det, tänkte jag nu vara extra ordentlig, starta om mobilen och ställa alla tre alarm, för att vara på den säkra sidan.
Så jag stänger av den. So far so good. Men något går åt helvete med pinkoden, och jag kommer verkligen inte ihåg den. Tre misslyckade försök räcker tydligen för att få mobilen PUK-låst, som det så fint kallas. Hur fan man får tag på den jävla puk-koden har jag inte en jävla aning om, så jag är nog utan mobil ett tag nu. Bra liksom.
Höst
Jag orkar inte blogga längre. Det händer saker hela tiden, jag jobbar, mina föräldrar har åkt, men för en gångs skull har jag varken känt lust eller kreativitet nog för att sätta ord på det.
Har precis städat upp i röran på mitt rum. Hängt upp kläder, tvättat, ställt skor på prydliga rader. Ute stoltserar himlen med ett kompaktgrått täcke, vilket berättigar sysselsättningar som garderobspill.
När jag stod där och filurade bland mina kläder kom jag på mig själv med att faktiskt längta efter hösten. Jag, Lina Erika Johanna Franzon, längtar efter höst! Jag vet inte vad exakt det är jag ser fram emot, kanske rutiner, kanske mysiga innekvällar med tända ljus och ljudet av piskande regn mot rutorna. Kanske efter jullukten, eller den där självklarheten att träffa sina vänner varenda dag i de där klassrummen.
I höst ska jag färga mitt hår mörkt igen. Och gå i fina kjolar med tjocka yllestrumpbyxor. Och någon gång i september ska jag åka och hälsa på Robin i Göteborg. Och världens bästa fyra ska fara till Paris. Det kanske inte blir så pjåkigt med höst trots allt
Volym
Sitter och blandar Hives med White Stripes, samtidigt som min kära mor ylar på mig att sänka. Musik ska inte sänkas. Inte den jag lyssnar på nu. Men imorgonbitti åker dem, när dörren stängs då ska jag slopa volymgränser i två veckor. Ganska fin tanke.
Kleerup
Jag är trött, och hela min kropp skriker av träningsvärk. Ikväll är den sista av sex jobbdagar på rak och imorgon är jag äntligen ledig. Och jag får träffa Hannah, och sova och allt det andra. Att blogga känns meningslöst. Lyssna på Kleerup istället.
Distraherande
Igår jobbade jag med Elenore. Attans vad det är trevligt, och vad jag tycker om denna fagra dam. Någon gång i livet ska vi dessutom duoblogga är det sagt. Inte fyskam.
Igår jobbade ett par fint nötbruna ögon också. Det är lite distraherande, men ändå väldigt trevligt. Jag luskade lite samtidigt som jag vilade benen, och ögonen tycks sitta på en festivalmänniska, som precis som jag rände runt på Ängarna för lite mer än ett år sedan.
Halv två trillade jag i säng, och klockan sju ringde klockan igen. Åkte hem. Nu sitter jag här efter min morgonpromenad och en enorm frukost och känner att sömnbristen börjar göra sig påmind. Men istället för att krypa ner i min säng, som för övrigt ser väldigt inbjudande ut, ska jag slänga ihop en väska och åka till Malmö för att träna.
Tanken var att jag även skulle hämta ut min dator, och träffa Johan. Men så blir det inte. Datorn är fortfarande inte klar och den där Johan hinner jag nog inte idag.
Nu har jag två jobbdagar kvar till ledighet. Med nötbruna ögon. Helt ok.
Igår jobbade ett par fint nötbruna ögon också. Det är lite distraherande, men ändå väldigt trevligt. Jag luskade lite samtidigt som jag vilade benen, och ögonen tycks sitta på en festivalmänniska, som precis som jag rände runt på Ängarna för lite mer än ett år sedan.
Halv två trillade jag i säng, och klockan sju ringde klockan igen. Åkte hem. Nu sitter jag här efter min morgonpromenad och en enorm frukost och känner att sömnbristen börjar göra sig påmind. Men istället för att krypa ner i min säng, som för övrigt ser väldigt inbjudande ut, ska jag slänga ihop en väska och åka till Malmö för att träna.
Tanken var att jag även skulle hämta ut min dator, och träffa Johan. Men så blir det inte. Datorn är fortfarande inte klar och den där Johan hinner jag nog inte idag.
Nu har jag två jobbdagar kvar till ledighet. Med nötbruna ögon. Helt ok.
Hannahveckan
Jag jobbar hela tiden nu. Men jag trivs och gillar mitt sällskap. En annan fin ljuspunkt är att Hannah och jag har trevliga dagar inplanerade. Imorgon blir det frukost. På onsdag hälsar hon på mig på Saltan för lite after work. På torsdag far mina föräldrar och vi har en heldatesdag, och på fredag ska vi jobba tillsammans. Tack gud för Hannah.
Gubbar
Gamla gubbar är söta. Satt bredvid två på tåget till dansen. De pratade om sport och den enas nya Ipod. Jag ville bara ge dem en kram.
Humör
Jag känner mig sådär irriterande glad. När ingenting riktigt når en. När allting är dans och blå himmel. Då passar den här låten bra. Jag älskar det han säger i början, och låten får mig att tänka på hur vilt vi dansade på KB i fredags. Så:
Än finns det tid kvar, innan sommarens sista suck blåst bort.
Ledig
Igår åkte vi ut till kalkbrottet i Klagshamn och badade. Sedan satt vi där och såg solen trilla ner medans vi lät fötterna dingla över kanten. Jag blir alltid så glad av att träffa Willie och Mattias. Och Mette såklart. Favoriter är fint att ha.
Annars har inte mycket hänt. Jobbet är kul och sällskapet trevligt. Jag trivs därute och det gör inte så mycket att mina fötter ömmar och att varje kväll slutar med en löprunda till stationen. Det känns väldigt bra ändå. Allting känns bra.
De ringde till och med från datorlagningen och sa att min kära mac kanske till och med blir klar idag, eller imorgon. Med en tom hårddisk ja, fast en nystart kanske inte är fyskam.
Annars har inte mycket hänt. Jobbet är kul och sällskapet trevligt. Jag trivs därute och det gör inte så mycket att mina fötter ömmar och att varje kväll slutar med en löprunda till stationen. Det känns väldigt bra ändå. Allting känns bra.
De ringde till och med från datorlagningen och sa att min kära mac kanske till och med blir klar idag, eller imorgon. Med en tom hårddisk ja, fast en nystart kanske inte är fyskam.
Förändring
Jag har aldrig gillat förändring. När någon tar tag i, och ruskar om min värld när den redan känns bra. Men ibland kan man inte smita undan. Ibland står förändringen bara där, och det går inte är undvika den.
Någonstans därinne kommer det alltid vara samma person. Men det sitter längre, och längre in för varje gång. Någonstans slutade vi att skratta med, och skrattar nu åt dig. Jag ville bara krama dig, rädda dig från dig själv. Men jag är inte rätt person för det. Det var mest sorgligt.
Någonstans därinne kommer det alltid vara samma person. Men det sitter längre, och längre in för varje gång. Någonstans slutade vi att skratta med, och skrattar nu åt dig. Jag ville bara krama dig, rädda dig från dig själv. Men jag är inte rätt person för det. Det var mest sorgligt.
Händer
"Vissa delar av kroppen är vackrare än andra. Mina nära och kära vet hur jag kan fascineras av nyckelben, och de där små knutarna längst ut på en herres axlar.
En vacker ryggtavla kan också få det att dansa i magen på mig. Ett sånt där senigt axelparti där minsta lilla rörelse avslöjar musklernas arbete. Jag gillar att massera, eller bara lägga mig platt på en sån där rygg. Bara för att den är så fin.
Lockiga pojknackar, eller kalufser i största allmänhet är också rysligt fint. När håret ser sådär mysigt nyvaket ut, och inte har en tanke på att lyda sin ägares vilja. När jag ser sånt hår, då vill jag bara gå fram och rufsa in mina händer i det, för att liksom kolla om det är på ritkigt. Men det gör jag sällan. Själbehärskning tror jag det kallas.
Min nya kärlek är dock händer. Manliga händer, som ser ut att kunna rädda en från vad som helst. Om jag kunnat teckna skulle jag nog bara ägnat mig åt händer, spara dem i minnet för de är så fina.
Sen är det ju det där med bruna ögon, eller kolsvarta ögon, eller nötbruna, ljusbruna, grönbruna. Ögon med minsta lilla brunt i. Jag tänker inte ens utveckla det där, för då kommer jag nog inte kunna sluta."
En vacker ryggtavla kan också få det att dansa i magen på mig. Ett sånt där senigt axelparti där minsta lilla rörelse avslöjar musklernas arbete. Jag gillar att massera, eller bara lägga mig platt på en sån där rygg. Bara för att den är så fin.
Lockiga pojknackar, eller kalufser i största allmänhet är också rysligt fint. När håret ser sådär mysigt nyvaket ut, och inte har en tanke på att lyda sin ägares vilja. När jag ser sånt hår, då vill jag bara gå fram och rufsa in mina händer i det, för att liksom kolla om det är på ritkigt. Men det gör jag sällan. Själbehärskning tror jag det kallas.
Min nya kärlek är dock händer. Manliga händer, som ser ut att kunna rädda en från vad som helst. Om jag kunnat teckna skulle jag nog bara ägnat mig åt händer, spara dem i minnet för de är så fina.
Sen är det ju det där med bruna ögon, eller kolsvarta ögon, eller nötbruna, ljusbruna, grönbruna. Ögon med minsta lilla brunt i. Jag tänker inte ens utveckla det där, för då kommer jag nog inte kunna sluta."
Det där skrev jag på tåget hem. Jag vet inte riktigt varifrån de där tankarna kom. Jag tror jag saknar att ha en någon.
Öm
Trillade precis hem. Nu börjar det. En sommar av jobb, och pengar med för den delen. Det var okej, och nattmaten om man jobbar på restaurang är inte att leka med.
Nu ska jag ta mig en dusch, läsa lite och somna ganska jättehårt. Imorgon har jag massor av bestyr:
- Lämna in machelvetet
- Fika upp kvällens drickspengar
- Posta alla traderagrejer
- Träna och vara sund
- Låta blir att vara onyttig
Osv...
Jag behöver nog sova. Ja, så är det.
Nu ska jag ta mig en dusch, läsa lite och somna ganska jättehårt. Imorgon har jag massor av bestyr:
- Lämna in machelvetet
- Fika upp kvällens drickspengar
- Posta alla traderagrejer
- Träna och vara sund
- Låta blir att vara onyttig
Osv...
Jag behöver nog sova. Ja, så är det.
Nej!
Min mac mår inte bra. Den knastrar, piper och nu går den inte längre att starta. Tänk om den gått sönder på riktigt?!
Lördagkväll
Så att Hannah har något att läsa när hon kommer hem från jobbet: Jag sitter med min bok ute på balkongen. Har precis petat i mig en kycklingsallad och känner sakta hur tröttheten börjat ta över min kropp och mitt huvud.
Huset är tomt, och resten av familjen är på picknick-konsert. Jag njuter av ensamstunden med ett glas vin och sömnlistan i ipoden. Kvällssolen värmer fortfarande. Om jag bara lutat huvudet mot tegelväggen, slutit ögonen och slappnat av hade det nog inte dröjt många minuter innan jag somnat. Jag har varit vaken i trettiofem timmar i sträck nu. Det är kanske inte så konstigt.
När solen krupit runt hörnet ska jag ta mig upp, tappa upp ett bad och skrubba mig både ren och len. Sedan ska jag bädda med nya lakan i sängen, tända ljus och krypa ner framför en av de franska filmer jag väntat på ska ladda klart under dagen. Det känns som en bra plan.
Vaken
Har fortfarande inte gått och lagt mig. Vet inte om jag är trött ens. Jag skulle vilja ha någon här som kunde massera mina ömma vader, resultatet av flera timmars dans på klackar. Jag skulle vilja ha någon att krypa ner och sova bredvid, och kolla på franska filmer med.
Oddsen för att telefonen ska ringa ökar inte bara för att man försöker stirra ihjäl den va?
Soluppgång
Jag har inte riktigt gått och lagt mig ännu. Sitter uppkrupen i sängen, med ett par ömma fötter och en ganska öm kropp därtill. Men jag känner mig glad, upprymd och inte så fasligt trött som jag borde. Jag lyssnar på en väldigt fin version av Hallelujah med Kate Voegele, och skiftar mellan musik från igår och sömntoner.
Det var så kul igår. Det var så längesedan vi fyra sågs på riktigt, och när vi väl satt där ihopklämda på Mettes balkong insåg jag hur mycket jag verkligen saknat det.
KB var dessutom inte helt åt pipsvängen det heller. Ibland känns det nästan som en minifestival, där man själv blir alltmer ofräsch, älskar musiken och är omgiven av jämlikar.
Vi trillade vidare till en lägenhet vid triangeln, till en sån där efterfest som egentligen inte är någon efterfest utan mer bara en ursäkt för sällskap. Vi såg solen gå upp och lyssnade på Coldplaydiskussioner. Tog en taxi till Mette strax efter fem och trillade i säng för att diskutera våra bravader.
Det kittlade nog till i tåspetsarna när han kysste mig. Och jag hittade inte ett enda jävla fel. Det var en bra kväll.
Maskiner
Machines have less problems.
I'd like to be a machine,
wouldn't you?
- Andy Warhol
Jag lyssnar på maskinens nya, Segertåget. Känner mig sprallig och full i fan. Har en bra magkänsla över ikväll. Fyran ska återförenas och vi ska dansa tills det ljusnar. Det är dessutom varmt nog för bara ben. Bara en sådan sak.
Besök
Igår fick jag finbesök. Vi åt scones och låg i solen och gjorde bara ingenting en hel dag. Det var alldeles utomordentligt trevligt.
Vänner
Vänner är bannemig det finaste som finns. De där människorna, som känner en utan och innan. Som tycker om en, fastän man är knäpp och gör fel ibland. De människorna som gör en glad, och lyfter en grå dag. De människorna som alltid sitter där och håller ens hand när man är ledsen, och allt gått käpprätt åt helvete.
Jag har haft en fin dag. Efter några timmar i solen, åkte jag och dansade, för att sedan sitta i Västra hamnen tillsammans med Hannah och Matilda. Vi såg solen gå ner, pratade om ditten och datten och drack rosévin.
Vi bestämde att imorgon var precis rätt dag för en sconesfrukost. Så imorgon får jag finbesök. Sedan åkte jag hem, till ett tomt och sovande Skurup. Och där gick jag mitt på den tomma gatan, och sjöng på Håkan, så som jag alltid gör och njöt och den där självvalda ensamheten.
Tio minuters promenad hem och många tankar. Jag har inte bestämt mig ännu. Om jag ska ge efter eller börja med något nytt. Någonstans bland alla tårar det orsakat så är det ganska fint och charmigt och någonstans det sötaste jag varit med om. Det är svårt, och konstigt, och bra, och underbart, och förstörande och tusen andra saker. Men just nu vet jag inte hur jag ska göra.
Men en sak vet jag. Att det här kanske är världens finaste låt, sjungen av en herre i sjömanskostym. Eller av mig, längs Södergatan en helt vanlig onsdagsnatt:
Dom är uppe på taken
Alla är högt över staden
Sommarn snurrar fort
När vi bara snöar bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna Som i slutet får varann
Och alla bara pratar "är det sant"
Och "jag har hört om dig"
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna
Sänder ljus till mig och skatorna
Alla dansar och jag tänker
Är du också själv, var är du ikväll?
Vem kysste Elin
Bakom ryggen på Marie
Var det den store poeten
Som hon var förälskad i
Fanns det en plats
I hennes värld för två
Snälla skicka ett vykort
För jag undrar så
Och jag undrar vad som händer i vår del av stan
Vinden håller tal vid en hamburgerbar
Den har blåst sig trött
Och alla flickor har gått hem
Och du var sötare än dom
Men jag slängde bort det igen
Jag slängde bort nån slags vän
Det var så mörkt
Den kvällen jag gick hem
Jag hade hoppats på något
Hoppats på något
Hoppats på något
Om du vill ha mig
Nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig
kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig
Nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig
Nu kan du få mig så lätt
Lura mig, nej nej
Vad folk än säger
Anledningar
Det är varmt ute, och sol, för vad som känns som första gången på väldigt länge. Jag har legat ute och gjort ingenting ända sedan jag kom hem från Mette. Det var mysigt igår, och jag tror att vi behövde det. För första gången på länge pratade vi på riktigt. Jag har saknat pajen.
Hon rörde lite i mitt huvud, och rensade bland lite tankar. Hon fick mig att komma fram till en sak. Att just nu behöver jag en bra anledning. Något som drar mig åt rätt håll istället för rakt mot det där. Utan en bra anledning blir allting skitsamma, ingen förlust utöver det jag gör mot mig själv.
Inte en jävla gång till. Tror jag.
Prat
Sitter och väntar på Mette. Har spenderat någon timme i eftermiddagssolen med Richter. Han är en trevlig prick. Det var nog det.
Ensamhet
För mycket fritid och tänkande går hand i hand. Åtminstonde när jag är involverad. Ligger i solen i trädgården. Kleerups album rinner ur högtalarna på min dator. Strålarna bränner mot huden och för första gången på ett tag har en smärre sommarkänsla infunnit sig.
Tänkadet rör det där med ensamhet. Jag brukar avsky det, och kan utan att tveka kostatera att jag är gravt sällskapssjuk. Dock med vissa undantag. Efter en lång morgonpromenad med hunden, och därefter någon timmas möte i ukm-anda slog jag rot på Barista, ensam, med en sojalatte och min bok.
Långa utläggningar från kulturtanter var föga underhållade så jag smet, och fick i gengäld 45 minuter med mig själv. Det var skönt, och när jag reste mig för att gå till tåget kunde jag konstatera att all ensamhet nog inte är av ondo. Självvald sådan är till och med skönt och helt plötsligt kan jag förstå de där människorna, som slår rot på en uteservering med en bok, eller bara sig själv. Ingen stör, ingen avbryter.
Nu ska jag gräva ner mig i boken igen och jobba lite på det där med solbrun hud.