Spring
Idag sprang jag från Saltan till stationen på tio ynka minuter. Det är den träning jag får nuförtiden. Bära brickor och rusa till stationen. Här snackar vi all round. Men vad gör man inte för sin egen säng.
Nu är jag i alla fall ledig. I tre underbara dagar. Det känns lite knäppt, och samtidigt alldeles underbart. Som julafton när man var liten ungefär.
Jag planerar att spendera så lite tid som möjligt med att vara ensam i detta huset. Det känns som att jag varit det tillräckligt. Och nu när insidan av mitt huvud känns som kaos och total nevros efter igår, vill jag inget hellre en av 100%-igt vistas bland de människorna som får mig att le och tänka på bra saker.
Jag ska sova länge, dansa något pass, ligga på stranden, dricka kaffe med J, laga mat och prata bort allting dåligt med de bästa på dessa bergarter. Göra sånt som gör mig hel igen. Det känns bra.
Jag har förresten världens störta spindel som bor i ett hörn på min balkong. Den är lite obehaglig, men varje gång jag ser det där spindelnätet i dagsljus vill jag inte förstöra det. Tänk om någon bara att rivit mitt hus en dag när jag kom hem.
Kommentarer
Trackback