En dag med pojkvänner & killkompisar

Jag har haft en angenäm onsdag. Jag har inget att klaga på, förutom min kanske något nevrotiska hjärna. Fast jag antar att vårvädret kompenserar för den saken.
Skoldagen var inte alls smärtsam med lek på svenskan och kortad samhällslektion. Jag lyckades till och med klämma in ett kort, men modigt och bra samtal med alls vår wonderboy, håret. Därefter väntade en rundtur på en alldeles för folkfull uf-mässa. Den första kvarten var okej, men sedan började frustrationen över alla syrekonsumerande människor långsamt ta övre min hjärna. Alla verkade dock ha hittat dit till den där trånga lokalen. Pinsamt möte med en brunbränd nyårsfling, kära Lucas bjöd på "kärlekspiller", Rhobin på ett återseende och så även Trulle.
När lidandet i trånga lokaler var överstökat begav jag mig till stationen för att möta upp mina kära Pylle för vår inplanerade fika. På vägen återsåg vi och lyckades även släpa med oss Truls och Carl.
Så i solen njöt jag av en stor (osaltad) kaffe, till skillnad från Pylls, och fick en update på hur festligt det är att se två riktigt bra band, i enorma folkmassor, i Berlin. Det var trevlgit.
Ännu trevligare var catch upen med Pylle därefter, eftersom vi inte ses alltför ofta så gör vi alltid allt för att suga ut så mycket som möjligt ur vår kvalitetstid. Jag kände mig tvungen att kasta mig in i hennes lovelife, för att reda ut om hon hade blivit, eller hade tankar på att bli, en flickvän. Den avledande manöverns från hennes sida var "Är det där Danmar?". Hur som helst, jag slits mellan att vara glad åt att hon hittat någon, och att vara ledsen och egoistisk för att jag kanske numera kommer bli tvungen att dela henne, med en ny person. Jag vet hur fel det är att vara egoistisk angående saken, men jag kan helt enkelt inte låta bli. Jag tycker om Pylle, och jag vet att det låter cranky, men jag är rädd för att konkurera, även om det egentligen inte funkar så. Äh, nog med egoistiska filosofier.
Jag tog ut det mesta genom att ta mig ut och springa innan. Det är något med det här vädret som gör att det bara spritter i mig. Jag vill inte vara stilla, inte alls vistas inomhus, bara vara vårig.
Just nu saknar jag dock Emma, och längtar redan efetr att hon ska komma hem. Nattsamtalet med Tim gav onekligen även det en del abstinens. Jag skulle inte varit svår på att få tjafsa som vanligt under en yngsjöflykt. Faktiskt. Enough, nu väntar företagsekonomin, hua!

Och by the way, jag älskar
den här...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback