Höstbitter
Är så jävla bitter att jag nästan blir rädd för mig själv. Total lowpoint. Nog på grund av sömnbrist. Men just nu är det en massa saker som bara känns jävligt rakt av. Det faktum att det är höst, kallt som fan och helt jävla svart ute varje gång jag är på väg hem. Kanske även det faktum att med hösten tycks också alla gulliga, nykära jävla par leta sig ut i världen för att få resten av oss att känna oss betydligt mer ensamma. Att sedan mitt höstprojekt verkat tappa talförmågan suger också rätt hårt, för jag har själv ingen ork alls att jaga just nu. Vill mest bli dränk i kärlek utan att behöva göra ett endaste dugg.
Har förresten brutal träningsvärk från igår. Allt skak resulterade i träningsvärk som är så jävlig att jag lika gärna kunde spenderat en hel natt böjd i avancerade kama sutra övningar i våldsam främlings säng, än skakat alla kroppsdelar en timme på afrodansen. Kan förresten vara läge att påpeka att jag aldrig testat kama sutra, men det skulle säkert känts såhär.
Emma är förresten också bitter, och ensam. Kom tidigare med följande statement. "Jag är trött på att strula runt, ska verkligen sluta med det." Då kändes hela världen sorglig och förvriden. Nu ska jag fan sova, för min klocka 06.00 imorgonbitti. Dra åt helvete hösten, ungefär. Fyfan vad jag är argbittertröttskitförbannad. Hua.