Rehab

Det blev sent igår, och jag känner mig fortfarande en smula slagen. Men sushin blev ypperligt god och sällskapet kunde knappast varit trevligare. Fick dessutom komplimanger för mitt bakverk, även om det kanske går plus minus noll med kritiken angående hur jag skar sushibitarna.

Vaknade tidigt idag och kände att det var dags för mitt nya liv, så jag pallrade mig upp, smålog åt de tre slagna hjältinnorna som sov djupt och snarkade sött (emma) på madrasser och sängar i rummet. Ut tog jag mig, på en morgonprommis á la långrundan och väl hemma yogade jag mig igenom mogronpasset på 20 minuter. Ja jävlar! Och sallad har jag ätit också. Glass med iofs. Men den var jag jävligt värd.

Ikväll blir det sp2a med goda tillbehör för hela slanten. Det ska bli riktigt trevlgit och jag är förvånad över att vi inte gjort det oftare. Jag är peppad, men trött.

Fast jag klagar inte. Det är skönt att det mesta går på speed. Finns varken tid för att sakna eller tänka. Istället omges jag av de bästa på dessa bergarter, som alla får tidigare svackor att verka en aning mindre betydelsefulla. Det är precis vad jag behöver. Att vara omgiven av folk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback