Part trois

Stjärnstunder är underskattade. Kom precis hem från jobbet, och slog rot på balkongen i några minuter för att varva ner. Himlen är helt molnfri, man ser till och med det där gruset i bakgrunden. "Gruset i bakgrunden" är nog inte ett begrepp kära naturlärar-Jenny skulle godkänt. Men klockan är sent och då får det heta vad som.

Det var väldigt vackert, och lugnande. Jag bara satt där och tittade, förbannade min brist på sällskap en aning, innan jag gick över till att konstatera att tiden med ljumma sommarkvällar nu är förbi. Elenore påpekade att det var tillräckligt kallt för att ens andetag blir till små ångmoln. Det är lite deprimerande, men samtidigt mysigt. Hösten är faktiskt en väldigt vacker årstid. Nu vill jag bara att marken ska täckas av höstlöv, i vackra färger.

Det var för övrigt väldigt roligt att jobba idag, fastän det stora sällskapet vi serverade var lite torra. Men det kompenserade Elenore, Sara J, och "Kåde-Käte" för. Tant Sara också förstås. Vad jag gillar YSB, fastän det blev tok med lönen. 

Det här var de enda rena strumporna mina lådor hade att erbjuda. 

 Och såhär tjusigt var mitt skåp efter att jag bytt om. Jag hämtade upp mina vagabondskor hos skomakaren idag, och kände att de faktiskt var för fina för att stanna hemma. Så jag hade på mig dem påväg till jobbet.

Nu är dock klockan sen, och mina täcken extra inbjudande. Ska avrunda en väldigt bra fredag med ett avsnitt av Generation Kill, en serie som inte alls är så brutal som den låter. Den handlar om det senaste Irak-kriget, och är väldigt intressant, vackert filmad och en aning sorglig. Dessutom är Alexander Skarsgård rätt så jättestilig i en av huvudrollerna.