Krasch

Jag kommer somna snart. Nu väntar jag bara på att Robin ska ringa upp, sen efter det ska jag rulla ihop mig till en liten boll och somna till en fransk film. För att somna till franska är underskattat. Det låter som att de sjunger, så vackert är det. Vad jag önskar att jag vaknade en dag och kunde sjunga franska flytande.

Innan min franska film ska jag nog läsa det fina citatet jag hittade hos niotillfem, från den där boken History of Love. När hon beskrev den som att författaren Nicole Krauss hade alla världens svar om kärlek blev jag ganska frestad att läsa den. Alla världens svar om kärlek, skulle nog vara användbara. För ibland slår de jobbiga frågorna mot en, utan förvarning. Krasch.

Eller som Maria sa: "Jag vill bli kär, så att det känns. Krasch, boom, bang som ett hårt slag i fejjan typ."


Läs det där, och lyssna på låten Until we bleed, med Kleerup featuring Lykke Li. Kombinationen får en att tänka lite, trassla lite med huvudet. Men är det inte ganska skönt ibland?

På tal om trassel. När jag låg sömnlös igår började jag fundera. På allting, och ingenting, så som man gör när man inte kan sova. Mitt i allting ställde jag mig själv frågan, om ett återfall hade botat feltänket. För om två veckor är det möjligt igen. Då kan allting vara som förra sommaren, och sommaren innan dess, och sommaren innan dess.
Men för kanske första gången är lockelsen till ett åtefall inte där. Om det beror på att feltänket tagit den platsen, eller om jag kanske helt enkelt växt ifrån honom det har jag däremot inget svar på. Kanske är det bara en tillfällig känsla, och när jag väl står där kommer de välbekanta fjärilarna dansa i magen ändå. Fastän jag hatar dem en aning. Samtidigt älskar jag dem som inget annat.

Men lyssna på låten, läs texten, och trassla lite själv. Nu ska jag prata med en som faktiskt kan trassla ut mina tovor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback