Skolavslutning

Det blir aldrig som man tänkt sig. Planering spricker alltid, åtminstonde för mig. Imorse ringde ingen klocka och när mamma tittade in var klockan sju. Jag har överlevt stressmorgonen, lyckats fixa det mesta och sitter nu, nästan färdig att gå, i min sjömansklänning och dricker mitt morgonkaffe.

Den nalkande skolavslutningen, och allt därefter idag ska bli väldigt kul. Jag har en sån där ovärdeligt bra magkänsla och i kyrkan idag kommer det där viet, som varit lite avlägset de senaste dagarna vara samlat igen. Fint, men alltid vemodigt.

Jag har alltid älskat, och hatat skolavslutningar. Jag är en sentimental och nostalgisk människa, och känner helt plötslgit världens affektion gentemot de där treorna som kommer rusa ut på trappan. Nästa år är det vi. Den tanken ger mig rysningar. Obehagligt, och samtidigt kittlande spännande såklart.

Den blomstertid nu kommer, rektorstal, prisutedlningar. Allting kommer som en chock. Den senaste månaden har bara försvunnit, och nu står jag här och har om några timmar sommarlov. Sommarlov, ordet smakar konstigt. Men som jag har väntat, och längtat. Men det kommer alltid som en chock.

En annan trevlig sak förresten. Imorgon åker jag till Hultsfred, med de bästa av damer på dessa bergarter. Ganska svårslaget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback